Nordsmåländsk terroir

Det börjar med en överraskning. Man svänger av mellan Eksjö och Nässjö, följer vägen mot Ormaryd och väntar sig kanske en gårdsbutik med några ostar, lite honung och en hylla marmelad. I stället öppnar sig en lanthandel som känns mer som ett smakarkiv över norra Småland.

Här är hyllorna inte bara hyllor. De är en karta. Vilt från skogarna. Must från Vätterns sluttningar. Mjölk från höglandet. Potatis från Hult. Gris från Visingsö. Marmelader, sylter, kryddor och såser från människor som förädlar det som växer i skog och trädgård.

Alexander och Emelie talar gärna om platsens terroir, även om ordet oftare hörs i Toscana eller Provence än i Småland. Men just här blir det begripligt. Inom ungefär fyra mil ryms växtzon ett till fem: från Vätterbranternas mildare klimat och bördiga åkermarker till höglandets kallare, stenigare jordar där kött och mejeri får en annan självklarhet.

Det är nästan som att resa från Skåne till södra Lappland utan att lämna bygden. De steniga åkrarna, plockade av bönder och drängar genom generationer, har inte bara format landskapet. De har format smaken. Det karga, det gröna, det söta, det syrliga, det animaliska och det långsamt förädlade får finnas sida vid sida.

Bland producenterna finns Anja Dalhög på Prästgårdens mejeri i Lommaryd, som pastöriserar och säljer mjölk och yoghurt. Hans och Eva på Ryssbyglass gör glass på sin egen mjölk, utan konstiga tillsatser, under devisen “bara goa grejjer”. Johan Bergström på Bergströms lilla musteri i Bankeryd är äppelnörd på allvar och förvandlar frukt till must och hantverkscider.

Linnéa och August driver Björnstorps potatis i Hult. Knäppets naturprodukter, också i Hult, förser butiken med nötkött från frigående naturbetande kor. Sara Lantz på Visingsögrisen föder upp grisar på den lilla ön mitt i Vättern, och Byarums skafferi förädlar smaker från skog och trädgård till marmelader, sylter, kryddor och såser.

Urvalet är inte ett sammanträffande. Det är kuraterat. Margaretelund säljer i första hand lokal mat, och när något inte finns lokalt söker man hellre svenskt än slentrianmässigt importerat. Fusk, dåliga livsmedel, energidryck, färdigmat och halvfabrikat har svårt att få plats. Tanken är enkel: kunden ska kunna koppla av, gå runt länge och veta att någon redan har valt bort det som inte hör hemma här.

Det betyder inte att butiken är förutsägbar. Tvärtom. Ett av de mest osannolika hörnen rymmer över sjuttio sorters tonic. Det började med True Selection i Nässjö, som undrade om Margaretelund ville fungera lite som showroom. Som så ofta här gick idén en aning över styr. Resultatet är en bitter, bubblande hyllmeter för den som tycker att även en drink kan ha terroir.

När man lämnar butiken bär man inte bara med sig varor. Man bär med sig en bit av landskapet: äpple, mjölk, skog, sten, eld, bär, sötma, sälta och något svårfångat som kanske bara finns just här, mellan Vätterns sluttningar och det nordsmåländska höglandet.

“Här blir hyllorna en karta över skog, sjö, jord och människor.”